KILL ME

Döda mig, långsamt med en smörkniv.
Me be the end. Jag är så satans slut.
Ögonlocken liksom krullar sig och skallen känns som en dålig kemisk reaktion.
Jag ska härmed redogöra för min helg. Som faktiskt varit ovanligt jävla händelserik.
Lördag: Sov inte hälften så länge som jag hade lust med. Jävligt tråkigt. Drog iväg i fläääschen med Madde, trippade runt på stan en stund. Köpte tulpaner, strumpebrallor, pärlor, on-the-go-fika. Flääschade hem och fikade med Madde här. Återhämtning. Omhårfixning. Omsminkning. Iväg. Party hos Lena. För det mesta ganska meningslöst. Fick ansikten till namn jag aldrig sett nåt anledning att registrera. Fast om jag ska vara ärlig så har jag fortfarsnde inte anledning att komma ihåg speciellt många, ingen gjorde just nåt större intryck. Jo, typ två. Men den ena minns jag inte vad den hette ändå. Damn. Who gives a shit. Den andra har jag hakat upp mig på, eftersom den gjorde mig förvirrad, ska försöka släppa det. Hursomhelst så skulle denna bunt människor vidare till station 8 sen, och jag var inte särskilt peppad på att följa med. Blev övertalad, men undrar såhär i efterhand om det var så värt. På st8 hade jag ömsom kul, ömsom tråkigt, smått förvirrande faktiskt. Shejkade till schlagerhits, tjoho. Fläschade hem.
Idag har det varit en helt annan vals. Har varit med fästman, bror och svägerska till mormor på halvdagsbesök. Ganska trevligt! Moster med småbarn var där, vi busade, åkte pulka och rullade nerför snökullar. Hälsade på moster i nyköpt skitfint hus på hemvägen. Very najs!
Nu ska jag ta igen förlorad sömn. Massor med förlorad sömn.
Döda mig. Långsamt, men bestämt.