Alltså. En tanke slår mig ganska ofta. Lite roar små. Och ibland vore det väl roligt att vara liten och lättroad, men jag tycker ändå att det är skönt att vara stor. För när lite roar en, behövs lika mycket för att pissa en off.
Jag syftar på hockey.
Förstå hur lungt och skönt jag har det i mitt stilla sinne, som slipper bli tokig när hockeyn går dåligt. Ibland avundas jag er totala lycka, men underbart är kort, har nån märkt det? Saik är faktiskt inte tillräckligt bra för att förtjäna min tilltro. Bullshit.
Annars har jag varit ledig idag, sett tv, slöat, shoppat en hel korg käk på solbacken, gräddat våfflor, ojat och stånkat över ajaj.
Nu ska jag ta och tvärröja här, sen flääscha och hämta en kompis som ska passa på att gå husesyn här innan vi flyttar. HOJ!