verkligheten hann ikapp

Igår var det dags för jobb igen. För första gången på en vecka satte jag mig på en stol. I princip. Stressen var outhärdlig. Kroppen bara skrek "upp och rör på dig". Otrevligt. Efter typ en halvtimme var jag dyngförkyld. Fan också, verkligheten hann ikapp. Skulle aldrig satt mig ner. Efter ett par timmar kände jag mig så risig att jag åkte hem och la mig. Trots det stod jag inte ut med tanken att Ante skulle till krångis och göra nytta, så trots att jag åkt hem från jobbet, följde jag med och målade tak. Inte riktigt tillåtet, jag vet. Men jag bryr mig inte.
Idag sov jag till 10.20. Mår pyton. Fan också. Jag har inte tid. Ikväll ska jag måla tak.

Haha jag fick världens fjolligaste grej med posten nu. En miniläslampa man sätter fast på en bok. Så meningslöst. Eller vem vet, jag kanske använder den. Lustigt.

Nu ska jag göra mig iordning. Ser ut som en jordbävning. Det ringer säkert på dörren närsomhelst bara för det. Dags för duschen. Tjingen.